Love Edenborg och Ulrika Palm, SKR

En grundsten i Street Moves är att testa nya vägar inom planeringsprocesserna på systemnivå genom småskaligt testande som leder till snabb förändring. Var finns det mest utrymme för småskaligt testande och experimenterande i de kommunala planeringsprocesserna?

Det är bra om det kan göras i ett skede av att man tänker nytt i kommunen eller regionen. Man måste ha konstaterat att något inom ett specifikt område eller på en specifik plats inte fungerar och börja fundera kring vad man kan göra annorlunda för att förändra det. Kommer man in i rätt skede så är det större chans att det landar rätt.

Det är också viktigt att man börjar processen med någon form av medborgardialog för att kartlägga vad medborgarna behöver. När behoven kommer direkt från medborgarna är det lättare att driva igenom förändringen. Man måste också fundera på var resurserna ska tas ifrån. Vanligtvis har kommuner en budget som är bunden till den ordinarie verksamheten inom olika områden. Om man ska göra något nytt utanför ordinarie verksamhet blir ju det något extra som man ska äska och avsätta pengar för. Det kan inte göras hur som helst. Pengar finns inte om man inte har fått dem. I en politisk organisation tar det tid – man måste ha bearbetat det i en budget innan man har pengarna. Där finns också en skillnad mellan större och mindre kommuner. I en del kommuner där man driver större stadsutvecklingsprojekt kan det redan finnas pengar i projekten, men har man inte den typen av projekt har man kanske inte heller en sådan pott att ta från.

Den här typen av arbete kan alltså framstå som något som ligger utanför ordinarie verksamhet. Samtidigt letar vi efter strategier som hjälper kommunerna med utveckling, kommunikation och att nå en mängd olika mål runt social, ekonomisk och ekologisk hållbarhet. Hur kommer vi förbi att den här typen av projekt bara blir ett roligt inslag i den ordinarie planeringen? Hur får vi politiker och tjänstepersoner att bli intresserade av den här typen av praktiknära forskning och förstå att det kan leda till förflyttningar i en hållbar riktning?

Ett sätt kan vara att driva införandet av en utvecklings- eller innovationspott där man budgeterar för den här typen av saker. Ett annat sätt skulle kunna vara att identifiera hur man kan ta medel från olika budgetar och slå samman dem. Ett exempel på hur man skulle kunna göra det är för halkolyckor, där man kan lägga pengar på värmeslingor i gatan vilket är väldigt dyrt, men som kan spara stora summor pengar inom sjukvården om vi gjorde det. Problemet är att det inte är kommunerna som bär kostnaden för benbrott utan den regionala sjukvården. Så var finns incitament för att göra saker som påverkar någon helt annanstans i någon annans budget? Dessutom finns det en svårighet vad gäller styrmedel. Ska vi nå klimatmålen måste vi styra mot dem på ett eller annat sätt och skapa incitament för att man ska kunna nå dem.

Ni nämnde att medborgardialog kan vara en bra grund för att lyckas med en förändringsprocess eftersom engagemanget då är ordentligt förankrat i kommunen. Har ni identifierat några nyckelfaktorer för att lyckas med medborgardialoger?

Dels måste man ge invånarna möjlighet att tycka till i rätt skede och dels måste kommunen ha möjlighet att genomföra initiativet skyndsamt. Om man kommer fram till att man vill ha en ny sittgrupp på en plats så måste man också se till att det händer ganska snabbt. Det är inte alltid kommunen har möjlighet till det och då kan det ju uppstå ett missnöje av dialogen i stället. Att låta medborgare lämna synpunkter i slutskedet av processen då många frågor redan är avgjorda är ibland nödvändigt, exempelvis som en del i en lagstyrd process. Men i den fasen finns det ofta väldigt liten möjlighet att göra något av inspelen. Att bjuda in till en öppen medborgardialog i den delen av processen kan snarare skapa större missnöje.

Det är också viktigt att göra en målgruppsanalys. Vilka är det vi vill nå och hur kan vi nå dem? Det finns ofta ett visst segment i befolkningen som tycker mycket men som kanske inte är de som är mest påverkade av förändringen i fråga.

Hur ska vi få fler kommuner att förändra sina gatumiljöer till mer hållbara, hälsosamma och levande platser?

Kommunens utveckling är alltid beroende av sin politiska styrning – och ju mindre kommunen är desto närmare är ofta politiken varje beslut. I en större kommun kan det finnas många olika politiska strömningar som pågår samtidigt. Det kan till exempel finnas en jättestark, drivande klimatpolitik parallellt med att det finns andra politiker som är ointresserade av den typen av frågor, medan det i en mindre kommun blir tydligare vilken typ av politik som bedrivs – är det då över huvud taget på agendan att jobba med gatuomvandling? Något som vi ofta ser är att man bara vänder sig till och utbildar tjänstepersoner i kommunerna. Generellt om man ska driva någon typ av förändringsarbete så måste det också gå via den politiska nivån, eller åtminstone både till den politiska nivån och tjänstepersonnivån. Det är ett växelspel mellan tjänstepersoner och politik, där båda nivåerna är viktiga för att lyckas driva igenom förändring.

Så hur når man politiken?

Ett sätt är att ta fram utbildningsmaterial som vänder sig till politiker som skulle kunna visas på exempelvis ett nämndmöte. Det är också viktigt utifrån tjänstepersonperspektivet att man involverar politiken tidigt i vad målsättningarna betyder om man ska kunna nå exempelvis ett klimatmål. Man måste prata om vad det är man vill uppnå och vad det får för konsekvenser så att politiken vet om vad som händer och varför för att undvika att det kommer som en chock. Om vi ska nå ett mål måste vi skapa förutsättningar för det genom att tidigt få förståelse för de strategiska dokumentens betydelse i planeringen. Det är en grund för att driva igenom en förändring.